fuck 2012...
Detta året böjade ju bra..
Min morfar sjukt dålig och är inlagd på sjukhuset. Vet inte vad som är fel.
Sen så blev jag dumpad i december. Lite efter julafton av en kille jag var djup förälskad i.
Sen har jag (idag) fätt reda på att jag blivit drabbad av något som heter Bells Pares. (Även kallat ansiktsförlamning)
Det började med att jag hade ont i nacken och var väldigt stel, då jag var i England hos min farfar och farmor.
Jag fick huvudvärk och var väldigt trött. Vi trodde att jag hade nackspärr för att jag hade sovit väldigt konstigt på flygplanet mot England. Dagen enter nyår började läspa och hade svårt för att dricka. Min vänstra överläpp hade slutat att fungera. Jag fick ont i insidan av vänster ögonbryn och kände att mitt öga var väldigt torrt.
En eftermiddag gick jag nere i stan (Dorking, England) och kände en riktigt äklig lukt och rynkade näsan. Då kändes vänstra sidan av näsan alldeles bedövad. Som jag speglade mig i ett fönster och såg att näsans vänstra sida ej rörde sig.
Jag har även tappat smak i vänstra tunghalvan och kan ej blinka helt med vänster öga.
Jag och pappa åkte till vårdcentralen i England men de sa att vi var tvugna att behandlas som privat patienter då (vilket betyder en halv förmögenhet). Då valde jag att vänta och åka till vårdcentralen dagen efter, då vi skulle flyga hem.
Väl på vårdcentralen, efter jag flugit sa min doktor att det verkade vara en Facial pares. Hon ringde öra, näsa, hals-sjukvärden samt barnkliniken då jag bara är 16 år.
Hon bestämde en akut-tid på öra, näsa, hals till mig.
De bekräftade att det var en annan variant- Bells pares.
Jag fick ta blodprov (vilket är hur hemskt som helst!) Dock bara två rör, TACK OCH LOV!!
Sen skickade de ner mig (och min mamma, som var med mig) till audiologen. Där fick jag sitta i ett ljudisolerat rum med ett par hörlurar som spelade olika pip i olika tonarter. då skulle jag klicka på en knapp var gång jag hörde pipet.
Sedan satte doktorn in ett par propp-hörlurar i mina öron och sa att det skulle uplevas som att ha lock i öronen. Sen fördömde hon hela undersökningen genom att säga åt mig att inte börja skratta... Det är klart att jag inte kan sluta skratta då!!
Jag är på en behandling nu. Korteson-behandling. Jag ska till en specialist den 17:de och prata och jag vet inte vad..
de vet inte riktigt vad som orsakar just Bells pares.
Har du eller någon du känner råkat ut för detta så är jag tacksam för svar. Hade känts skönt om man hade någon att prata med...
Såhär ser jag ut ungefär... (bilder tagna från google)
Kommentarer
Trackback
