"Jag saknar dig mindre och mindre"?
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra om min morfar dör. Han ligger på sjukhus med cancer. Han har fått första behadlingen med cellgifter. Men jag vågar få upp hoppet...
Jag har förlorat en vän, som dog för exakt tre år sedan idag. Han kommer jag aldrig att kunna riktigt glömma. Eller inte glömma, men ni förstår vad jag menar.
Tänk då hur det kommer kännas utan min mirfar. Min själsfrände. Min bästa vän och förebild. Alla förlorar folk och det är jobbigt, det vet jag.
Jag söker inget pityparty med detta inlägget. Men jag kommer aldrig klara mig utan min morfar. Min morfar och är som glas och vatten, som penna och suddi. Inget kommer någonsin kunna fylla det luftrummet som lär bildas i mitt hjärta när han lämnar mig. Hur ska jag kunna överleva utan honom? jag förstår ej hur ni, som förlorat så många, bara kan fortsätta leva.. Jag vet ej vad jag kommer göra om han dör. Jag vågar ej hoppas för om han då dör så dör han ju! Då blir jag ännu mer knäckt.. Det vågar jag ej. Det vet jag att jag inte kommer klara av.
Och därför vill jag även att passa på att tacka min mamma, min pappa, mina systrar, min plastpappa, min mormor och morbror för att de hjälper mig och att vi hjälper varandra. Jag vill säga tack till mina bästa vänner, Amanda, Chandra, Wilma och Robin. För att ni hjälper mig genom dagarna. Och tack till min pojkvän.
Jag vill även sända en liten tanke till min mammas bästa vän, Carina, som är i himlen. Snälla hjälp min morfar. Hjälp honom att bli bra. Hjälp läkarna att fixa detta.
R.I.P Joel Svensson♥ och Carina Thornberg ♥
Kommentarer
Trackback
